Looking for the Future

(Doris - Did you give the world today, babe?)

som folkrättsstuderande, även om jag själv föredrar ordet internationell rätt, känner jag mig manad att kommentera händelserna i Libyen. Jag kan verkligen inte all fakta om situationen så min kommentar ska tas med viss försiktighet. Utöver aftonbladets rapportering och en press-realise av den senaste resolutionen från säkerhets rådet har jag inte mer kunskap om situationen än så.

Först och främst. Man ska veta att juridiskt rätt och moralisk rätt i internationell rätt inte behöver hänga ihop. Tillskillnad från nationell rätt är alla internationella konventioner i de allra flesta fall framförhandlade mellan stater. Detta är stater som har intresse av att försvara sin egna befolkning och sin suveränitet (självbestämmande). Alltså, även om konventioner gällande mänskliga rättigheter har mycket moral i sig, så betyder detta inte att alla konventioner har samma tankesätt, även om de de facto måste respektera männskliga rättigheter (detta skulle jag kunna skriva om hur mycket som helst, men det blir allt för krånligt och ingående). 

Den fråga man bör har klart för sig är frågan om när kan och har andra länder rätt att bryta ett lands suveränitet (att gå in i ett land utan detta landets medgivande)?
Det finns inget i den internationella rätten som rättfärdigar att ett land har rätt att gå in i ett annat land. Däremot finns det få, ytterst få, undantag då FN har rätt att genomföra sanktioner mot ett annat land, och i värsta fall, använda militära medel. Alltså, andra länder har ingen rätt, men FN har det. Dessa undantag kan i vara att använda militära medel, det som nu sker i Libyen. Detta har att göra med den så kallade kollektiva handlingen (collective action enforcement). Det organet som bestämmer om FN ska ingripa med militära medel är Säkerhetsrådet, som består av permanenta medlemmar med vetorätt (Ryssland, USA, Kina, Frankrike, Storbritannien) och temporära medlemmar utan vetorätt. De får bara rättfärdiga ett militärt ingripande om ett land har vissat en aggressionhandling (act of aggression), hotat att avbryta fred eller brytit freden

Det som sker i Libyen är egentligen något som på pappret är inom Libyens egna territorium och egna angelägenhet. För att bryta freden som Säkerhetsrådet har makt att sanktionera emot handlar inte om att bryta freden i sitt egna land, utan bryta freden mot andra stater. Så egenligen ska det inte finnas något inom den internationella rätten, i detta fall är det FN stadgan som är gällande, som kan rättfärdiga FN att auktoriserar NATO (som består av medlemsländer som tillhör FN) att ingripa mot Libyen. Alltså vore det som nu sker mot Libyen vara "olagligt", OM inte för en liten detalj. 

En doktrin, man skulle även kunna kalla den en "skola" med ett annat ord, som heter "humanitär intervention" har utvecklats genom de senaste ca 40 åren. Den humanitära interventionen handlar enkelt om en situation där ett stort antal människor utsätts för grova kränkningar av sin mänskliga rättigheter av sin stat. Detta kan vara allt ifrån en nödsituation där många svälter (Somalia, 1992) eller där staten attackerar sin egna befolkning (Rwanda, 1994, även om det inte skedde någon intervention där). Här måste jag dock lägga in en liten notis. Det råder oenighet om huruvida denna doktrin som används av säkerhetsrådet är ok eller inte. Det finns inget uttrycklig rättfärdigande av en humanitär intervention i någon konvention, utan denna doktrin är något som skapats utifrån en tolkning av artikeln om säkerhetsrådet rätt att genom kollektiv handling ingripa mot situationer som hotar mot freden. Det som nu sker i Libyen är att anse som en humanitär intervention. Gaddafi har hotat (och redan gjort det?) ge sig på sin egna civila befolkning. Detta anses vara ett hot mot freden, eftersom att försvarandet av mänskliga rättigheter anses vara en global angelägenhet där statsgränser inte spelar någon roll, och därför kan det internationella samfundet (medlemsstater av FN) genom en resolution av säkerhetsrådet rättfärdiga en intervention i Libyen. Att NATO är den som agerar har sin grund i att FN samarbetar med NATO (som består av främst amerikansk militär).

Är det rätt? Det är kanske det svåraste att svara på. Men som en person som tror på mänskliga rättigheter anser jag att detta är rättfärdigat. Problematiken ligger i användandet av denna typ av doktrin, tyvärr avgörs många av dessa ingripande helt på politisk nivå om de permanenta medlemmarna väljer att godkänna det eller inte. Att det inte skedde interventioner i Rwanda och i Kosovo (1998) hade rent politiska tecken. Det som är frusterande och omdiskuterat är huruvida ett politiskt organ bestämma och tolka rätt? För nästa gång kanske detta sker i ett land som ett av de permanenta medlemmarna håller om ryggen, ex. som i Kosovo, där Ryssland höll Serbien om ryggen. 

Det finns många frågetecken och problematik runt detta. Det är så den internationella rätten ser ut, den är komplex och består av en massa undantag som alltid kommer att skapa diskussion. Det finns inget enkelt svar, den internationella rätten kommer alltid delas upp, när situationer som dessa uppstår, i de som är för juridisk rätt och de som är för moralisk rätt. Allt beror på vilket perspektiv man har.