you must be loving your life in the rain
London-resan so far...
- Shiphol är en väldigt förvirrande flygplats, jag har varit där två gånger och varje gång har jag blivit förvirrad av både skyltar och personal, och då är jag en människa som sällan blir förvirrad av skyltar. Har för övrigt säkerhetskontrollen vid gaten (precis innan man går på), vilket i min mening är lite puckat, framför allt om jag har till avsikt att spränga flygplatsen så är det ju inte direkt jättesäkert för andra.
- Åkte en Boeing 737-400 och den var hur bekväm som helst, framför allt i jämfört när jag åkte Boeing 747-???. En annan liten notis som jag märkte var att av passagerarna som åkte var 40% svarta, 40% indier (eller i området) och resten "vita". Vad rasbiologiskt det blev, men i alla fall, jag tror att planet hade "connetion" med ett plan någonstans från Afrika, för jag satt tex. brevid ett par ifrån Nigeria. Indierna blev jag dock inte lika överraskad över, för i London finns det ju hur mycket indier som helst.
- Heathrow, eller den delen av Heathrow som jag såg (terminal 4) är stor med omodern. Vad är det första jag får se när jag sätter mig på tunnelbanan, en tjej som är så lik Keira Knightley (och då överdriver jag inte) att hon bara måste vara släkt med henne´. Brevid sitter hennes pojkvän; ett klassiskt fotbolls fan som druckigt många öl i sitt liv vilket har resulterat i en ståtlig ölmage och över denna, en tight t-shirt.
- Har sett nästan alla "viktiga" sights i London, tack vare min vän Sightseeing bussarna. Ett ställe som vi åkte förbi kände jag, "detta är London för mig", varför visste jag inte men när jag av någon anledning Googlade "Bridget Jones Location" fick jag reda på att detta ställe som Bridget bor i. (alltså exteriören av huset).
- Camden town, som jag ville se i regn, bor jag visst i. Alltså, hotellet ligger i södra City of Camden (Camden Town), området är Bloomsbury. Förvirrat med det tar en knapp halv timma att traska till Oxford Street. Camden Town är området som var hippt under 90-talet och Oasis-eran, så jag känner mig hemma här.
- Hotellet som jag bor i är litet och engelskt. Heltäckningsmattor, snett golv, badrum som påminner om badrum på Finlandsfärjor, indier som receptionister, frukostmatsalen får en att tro att man är i gamla öst (tack och lov är det 'continental breakfast - skulle aldrig klara äta british breakfast).
- Var på Primark idag, som är billigheternas billighetsaffär. Till och med den snålaste Cecilia blev fundersam. ALLT var billigt, för billigt. Nästan så att man skämdes när man gick runt med påsen efteråt. Men grejen var att kvaliteten är helt ok, typ H&M. Köpte tre par leggins, 10 par stumpbyxor, ett par skor för £25. Får se om jag återvänder dit imorgon när jag ska ha min officiella shoppingdag.
- Att resa själv går riktig bra det också, så länge det finns internet-access är jag nöjd. det enda problemet är att det är svårt att få vettiga bilder av sig själv, men det känns som ett överkomligt problem.

Trafalgar Square
bye-the-way
idag spelar mina älskade The National i Lund och imorgon, på min födelsedag, i Stockholm. Har en vän som troligtvis ska de dem i Lund, jag är riktigt avensjuk. För även om jag blir mer och mer kär i denna stad finns det något i mig som ändå vill vara i Lund eller Stockholm. men en annan dag ska de ske och London sker nu, så jag ska fortsätta att njuta av Londons gator och atmosfär och lyssna på The National i öronen.
' you must be somewhere in London, you must be loving your life in the rain'
Kommentarer
Trackback