Looking for the Future

jag lider av en mildare form av tvångstankar ibland. inte så där jättefarliga, med då och då dyker de upp. men de brukar gå över med tiden, ibland efter några veckor och ibland några månader. exempelvis att jag trott att min hylla ska välta när som helst, framför allt om jag precis nuddat den. jag har stått och hållt bokhyllan tills jag är helt säker på att den inte är i gungning. sedan har det varit tider då jag är helt övertygad om att jag inte låst ytterdörren, fast jag inte har glömt att göra det i hela mitt liv. eller som när jag ska flyga, jag måste tänka tanken att jag kanske dör i en flygkrash, annars är jag rädd att jag faktiskt gör det. ett bra exempel var när jag skulle åka från New York till Sverige och jag såg att Wille Craaford skulle åka samma plan som mig, min tanke: 'åh, om vi störtar nu kommer det i alla fall med i tv och tidningar eftersom att han är med'.

men som vanligt går det över. men nu har jag en ny, det handlar om att jag är rädd att ramla bakåt och slå i huvudet och att hela hjärnan ska gå i tu. så fort den tanken kommer i mitt huvud blir jag aldrig rädd utan mest konstaterar att 'händer det så händer det', men det är ganska obehagligt att rätt ofta få den tanken, lite som att ständigt ha CSI-obuktionsbilder i huvudet med sig själv ligga där på britsen. men som sagt, de brukar gå över. det handlar väl om kontroll antar jag, och det är ju tur att jag har inställningen att man kan förändra vad som helst, det handlar bara om vilja. så om några veckor är den nog över.