Looking for the Future

ok, jag ska bli bättre på att uppdatera här på bloggen, men det tar ju en tid att väja sig, framför allt att återberätta.

Förra torsdagen åkte jag till Norrköping över helgen. Mötte upp mamma i stan och sedan gick vi först till guldsmeds affären Två Hjärtan, pappas kompis affär och pappas före detta arbetsplats. De har precis renoverat hela affären så de hade en liten invigning av det hela. Vi träffade de flesta som jobbade, de flesta som jobbar har jag träffat innan. Men en tjej som jag inte pratat med innan berättade att hon hade pluggat i Örebro och att hon kände igen mig från biblioteket.

Att jobba på biblioteket är som att vara en kändis i en mycket liten värld. De finns dem som tittar på mig och försöker komma ihåg var de känner igen, andra hälsar och andra frågar 'jobbar inte du på biblioteket?'. Jag har även haft smeknamnet 'the library girl'. Min arbetskamrat har till och med hört, när hon stod i en krogkö, någon som viskade 'är det inte hon som jobbar på biblioteket'. Jag är känd för att jag har ett jobb som är en huvudpunkt på universitetet, och människor som jag möter i helt andra kontexter och som pluggat på universitetet de senaste åren kommenterar alltid 'jag känner igen dig' och jag svarar 'det är nog i från biblioteket' och de säger 'jo, men det är det ju!'. Egentligen är det ju absurt, men folk tycks lägga en på minnet av någon anledning, det borde finnas folk som forskar om sådant här.

I alla fall, I fredags åkte mamma, pappa och jag ner till Kristianstad för att gravsätta min farfar. Han dog i början av juli och begravningen var i slutet av samma månad, det känns som väldigt länge sedan fast samtidigt som nyss. Det var en fin och kort gravsättning, kändes lite overkligt bara att se farfars namn och levnads år inristade på stenen. Det blir så definitivt och konkret, och även att  stod hans namn på urnan. Nu vilar han i alla fall bredvid min farmor och sin far.

Vila i fred, älskade farfar Wicke.