Looking for the Future

det börjar kännas vemodigt att sluta jobba. alla frågar om hur det går med planerna och var vart det nu jag skulle. jag tror faktiskt att jag kommer bli saknad. av en del i alla fall. några framför allt, andra inte speciellt mycket. men efter 3 och ett halv år sätter man avtryck. mest konstigast känns det faktiskt att det ska börja två nya på jobbet. i vanliga fall är sånt spännande och roligt, det är ju trevligt med nya arbetskamrater. men de ska faktiskt ersätta mig. jag får inte jobba med dem, dock kanske jag får vara med att lära upp dem lite. nästa vecka har vi jullunch med jobbet, fast dock utan julmat (!) tyvärr. det är då jag ska tackas av. det kommer att kännas tomt utan mitt kära bibliotek. jag har haft så många roliga stunder där, men även tråkiga. som när jag jobbade dagen efter mordet på en lärare, som bara skedde några meter från biblioteket. jag minns hur stämningen var och att vi i en-två veckor efter det hade en securitasvakt hos oss när vi jobbade. för det är ytterligeterna man minns. och så många arbetskamrater jag har haft där. skulle jag räkna ihop alla som jag jobbat med där skulle det nog uppgå till en runt 20 pers, och då ska ni veta att det sällan kommer nya och att vi är omkring 7-8 st totalt. med en saknad och en känsla av nöjdhet jag kommer lämna mitt bibliotek. jag har runt en 6 pass kvar. sedan är det goodbye.