Looking for the Future

sitter med en kopp grönt te (som egentligen är för stark och finns i ett kaffeglas). jag lyssnar på The Nationals 'Lemonworld' och tänker att när The Nationals skiva 'High Violet' kom för ett år sedan var jag en annan person. men jag gillar skivan lika mycket nu som då, texterna må vara otroligt deppiga, men musiken som är som ett tåg, en aning monoton men med dynamik. 

funderar på om den här bloggen ska fortsätta överhuvudtaget. tanken bakom den har liksom passerat och vad har jag att berätta nu förtiden? mest svammel och kommentarer. och musiktips. jag ger bloggen sommaren ut (sista augusti) och händer det inget roligt eller intressant i mitt liv som jag kan berätta om lägger jag ner. jag är allergisk när det kommer till 'pity' (svenska ordet medlidande tycker jag inte riktigt passar in). jag skriver inte detta för att jag vill ha en massa kommentarer som vill att jag ska fortsätta. jag gillar inte att prestera på tomgång. ska det vara ska det vara, annars inget. känns bara fel och så kommer det hela bli ett långt avslut, ett inlägg i veckan, i månaden. nej, så ska inte denna blogg sluta. någonstans var anledningen till att denna bloggen kom till låg i mitt egna intresse att dokumentera min vistelse i Haag och för att de som var intresserade (mina föräldrar och närmast lidanade) skulle få reda på vad jag hade för mig, lite mer än bara facebook bilder. mitt liv det senaste halvåret har varit full med aktiviteter och roliga resor och händelser, men mitt 'vanliga' svenska liv är ganska ointressant, så vad ska jag berätta om egentligen? glöden måste finnas där, nu har jag tid att svamla för att jag är ledig, men när livet på allvar börjar igen vet jag helt enkelt inte om min ork och glöd finns där. jag kommer nog återgå till att bli en musikbloggare som bara tipsar om musik. tiden får se. en deadline (i sin rätta mening) är satt. mycket ska ske för att ändra "begravningsdatumet".

Queen's Day i Amsterdam, sista april