Looking for the Future

09.00-10.00

vaknar. underhåller mig med min ipod (på ett anständigt sätt, givetvis). detta resulterar i att jag stiger upp

09.30-10.30

frukost. att bo i ett hem där bröd och ost ständigt finns hemma gör att min frukostvana har ändrats. inte för att jag i vanliga fall haft råd med bröd och ost, utan för att knäckebröd (som jag brukar äta) både är praktiskt, nyttigt och billigt. kaffet är för stark, jag brukar få ha i en del mjölk och min mage mår kanske inte jättebra av detta. (som är lite känslig och föredetta laktosintolerant).

de kommande 4-5 timmarna kan bestå av:

- (solsken/värme är ett krav) hurtigt hoppa på cykeln, cykla 5 min till Vrinneviskogen, parkera cykeln vid minigolfbanan, nika och le till pensionärsgänget som alltid hänger där, fundera om jag ska välja en annan slinga denna gång, bestämmer mig bekvämt för att den gula slingan (5,5 km) nog är bäst, på med musiken och sätta igång att powerwalka/springa. tänker att nästa gång ska jag sätta ihop en spellista som passar terrängen perfekt, glömmer givetvis detta senare. titta konstant ner mot skogsstigen för att undvika trampa på singlar. (senaste gången jag fick lite feeling och började njuta av omgivningen tog det knappt 30 sekunder och sedan låg jag på marken med ett skrubbsår och en snigel hade överlevt). 

- sitter framför datorn och försöker vara seriös. går sådär. skriver lite på en jobbansökan. känner lite ångest och undrar när jag blev så gammal att jag kan söka "riktiga jobb". inser att jag fyller 24 om lite mer än ett halvår. känner ångest igen och känner att jag aldrig kommer få ett jobb. skriver lite mer på jobbansökan och känner, det här jobbet kommer jag få. och så fortsätter det. fram och tillbaka. antalet jobbansökningar skickade: 0 (första deadline är på måndag, då ska 3 in. det kommer jag fixa, intalar jag mig)

- känner ångest över att jag inte svarat på mail från några vänner som jag fick en vecka tidigare. svarar på ett. ångesten över att jag har blivit en människa som blivit slö på att svara på mail. förut svarade jag alltid på en gång. 

- funderar på om jag borde läsa på om de kurserna jag ska läsa till hösten. av någon anledning läser jag sällan på vad kurserna i detalj ska handla om. jag känner liksom att "Familjerätt" och "Barnrätt" talar ganska mycket för sig själv.

- lyssnar på musik och podcaster. tänker att jag ska lyssna på ett nytt avsnitt av sommar i p1. slutar med att jag lyssnar på podcaster jag lyssnat på kanske 5 ggr innan. jag har svårt att få nog av repriser. inte tala om tv-serier som jag kan ser hundratals gånger om. något fel är det nog på mig, någonstans. det kan inte vara normalt att ha sett alla avsnitt av "The Nanny" minst 10 ggr. samma sak gäller vänner, sex and the city osv.

- går ner till stan. noterar att inget har hänt den senaste veckan. går tillbaka hem igen. 

- lagar mat. mamma kommer hem. vi äter. jag spelar the Sims 3. får ångest att jag inte gör något mer produktivt eller meningsfullt. sedan stickar jag, det blir i alla fall ett resultat av den sysselsättningen.

- tittar på bilder jag tagit det senaste halvåret och överväger vilka bilder som ska "framkallas" och bli tavlor.

just nu är det denna bild som aktuell. det är Belgien i ett nötskal, eller nåt. Brunt, tecknade serier och den där västeuropeiska arkitekturen som jag gillar så mycket.

slutsats: lite för mycket fritid. lite för mycket ångest (tack och lov är det ingen djup ångest, bara återkommande dåligt samvete). jag behöver lite utmaningar. eller bara roligt. jag behöver även något lite mer meningsfullt att göra om dagarna. kanske är detta inlägg ett tydlig tecken på att jag saknar den där processen av att lägga fram fakta, analysera och komma fram till något. det ska inte bli så dumt att börja plugga igen. så jag har något att göra och få utlopp för den sidan. denna gång på distans. vill se mig som en såndär hipp människa som sitter på café hela dagarna, dricker kaffe, äter nyttiga sallader för dyr peng och pluggar (låter rusktigt nära en hipsterish-stämpel). helst i Göteborg. måste hitta någonstans att bo först bara. det återstår att se hur det hela slutar.